2012
Herregud, vart tar tiden vägen?
Tyckte 2011 nyss började?
Om 2011 var ett otroligt roligt år, så är förhoppningarna på 2012 större.
Och jag tror nästan att det kommer bli så bra som jag hoppas.
Nyår firades på Scandiateatern då vi hade föreställning med Joseph. Det var skitkul, alla gav järnet då det var sista gången och energin var på topp! Efteråt sprang alla omkring och panik-fixade sig så snabbt de bara kunde - av med smink och på med nytt igen, packa ihop, byta om etc. Blev helt slut.
Sen bjöds vi på mat och nyårs show, som var överraskande bra.
Anna, Emmy, Cissi och Simone sjöng "Du är min man" i matchande klänningar och enkel koreografi och allas vår Joseph, Johan, sjöng en otroligt rolig "publikfriande" låt.
Jag applåderade så att jag spillde ut min öl två gånger.
Sen begav jag mig till Åby, en vänlig, nykter själ skjutsade mig.
Men det blev lite knappt med tid så egentligen firade jag 12-slaget i en bil (men det låtsas jag inte om) jag kom i alla fall springandes på garage infarten då alla raketer small.
Träffade två förfriskade vänner där som tittat djupt ner i champangeflaskan ;) Kramade om dom lite, sen åkte jag faktiskt in till stan igen - jag far som en vante fram och tillbaka.
Tillbaka till Scandia igen! Det var riktigt kul där, på något sätt lyckades jag vara kvar där tills kl.05, och vi gjorde egentligen inget särskilt - pratade mest.
Eve och hennes kärlek kom dit och det var roligt att träffa dem båda.
Nyår blir aldrig som man tänkt sig, och ärligt talat är det aldrig särskilt bra. Men tar man det för vad det är så kan man få rätt så kul ändå.
2011 var ett fantastiskt år - studenten, resor, uppsättningar, auditions och jobb. Har varit så kul att jag knappt förstår att jag varit med om allt.
Det sved i hjärtat av att skiljas från vissa människor i somras, men de fanns ju kvar upptäckte man sen. Och så har man ju träffat intressanta människor också, som varit spännande att lära känna och som lämnat avtryck.
Men det viktigaste är att de närmsta fortfarande är kvar, och jag släpper dem inte i första taget.
2012 har börjat och det kunde inte vara bättre, nu får jag äntligen påbörja min egna resa.
En låt som får mitt adrenalin att börja rusa får avsluta detta inlägg.
Videon är lite så som det ser ut i mitt huvud ibland.
Lyssna och älska
Herregud, vart tar tiden vägen?
Tyckte 2011 nyss började?
Om 2011 var ett otroligt roligt år, så är förhoppningarna på 2012 större.
Och jag tror nästan att det kommer bli så bra som jag hoppas.
Nyår firades på Scandiateatern då vi hade föreställning med Joseph. Det var skitkul, alla gav järnet då det var sista gången och energin var på topp! Efteråt sprang alla omkring och panik-fixade sig så snabbt de bara kunde - av med smink och på med nytt igen, packa ihop, byta om etc. Blev helt slut.
Sen bjöds vi på mat och nyårs show, som var överraskande bra.
Anna, Emmy, Cissi och Simone sjöng "Du är min man" i matchande klänningar och enkel koreografi och allas vår Joseph, Johan, sjöng en otroligt rolig "publikfriande" låt.
Jag applåderade så att jag spillde ut min öl två gånger.
 |
| Farao rockar och hans hov |
 |
| Johan, herren på täppan |
 |
| Vår vackra berätterska: Emelie Nordin |
 | ||
| Hela Familjen |
Sen begav jag mig till Åby, en vänlig, nykter själ skjutsade mig.
Men det blev lite knappt med tid så egentligen firade jag 12-slaget i en bil (men det låtsas jag inte om) jag kom i alla fall springandes på garage infarten då alla raketer small.
Träffade två förfriskade vänner där som tittat djupt ner i champangeflaskan ;) Kramade om dom lite, sen åkte jag faktiskt in till stan igen - jag far som en vante fram och tillbaka.
 |
| En väldigt gammal bild, från när vi var 15 eller nått - Den är håller än. |
Tillbaka till Scandia igen! Det var riktigt kul där, på något sätt lyckades jag vara kvar där tills kl.05, och vi gjorde egentligen inget särskilt - pratade mest.
Eve och hennes kärlek kom dit och det var roligt att träffa dem båda.
Nyår blir aldrig som man tänkt sig, och ärligt talat är det aldrig särskilt bra. Men tar man det för vad det är så kan man få rätt så kul ändå.
2011 var ett fantastiskt år - studenten, resor, uppsättningar, auditions och jobb. Har varit så kul att jag knappt förstår att jag varit med om allt.
Det sved i hjärtat av att skiljas från vissa människor i somras, men de fanns ju kvar upptäckte man sen. Och så har man ju träffat intressanta människor också, som varit spännande att lära känna och som lämnat avtryck.
Men det viktigaste är att de närmsta fortfarande är kvar, och jag släpper dem inte i första taget.
2012 har börjat och det kunde inte vara bättre, nu får jag äntligen påbörja min egna resa.
En låt som får mitt adrenalin att börja rusa får avsluta detta inlägg.
Videon är lite så som det ser ut i mitt huvud ibland.
Lyssna och älska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar