Dagarna går för fort! Herregud, jag känner mig jätte slö som bara repar och träffar kompisar. Tur att jag ska iväg snart, annars skulle jag sega ihop totalt! En vecka kvar nu ungefär, känns helt ok - jag är verkligen redo att börja mitt nya liv. Jag måste tyvärr vara ärlig att säga: Jag kommer inte att sakna Norrköping.
Skönt var det i alla fall att jag hann ta körkort innan jag åkte, tog det för två veckor sen. Men t.o.m jag är rädd för mig själv i trafiken; Jag är extremt virrig som person, mina tankar vandrar oftast iväg, jag hatar logiska lösningar och "samma principer varje gång", samt att jag knappt kan skilja på höger och vänster - vi kan väl säga så att min körskolelärare inte hade mig som favoritelev ;)
Det har också blivit några "Hej då fikor/middagar" bla med familjen Malmberg. Man kan väl kalla dom för mina äldsta vänner, men de är även mina mentorer.
Jag började hos dem när jag var elva år, då de startade showskolan. Jag var super blyg och så nervös att jag trodde jag skulle spy varje gång vi åkte ut till kursen. Men med lite push från mina föräldrar, uppmuntran av dem och mod så övervann jag rädslan, och tacka fan för det!
Ulrika och Peter har verkligen betytt så mycket för mig både när det gäller musiken, men även för mig som person. Och förutom det så är de underbara människor som man mår bra av att umgås med. Ett tack räcker egentligen inte, i så fall är det ett av världens största: TACK! Oändligt många kramar till er!
Nästa helg kom även Helena och Sophie förbi. Helena är min mammas bästa vän, de har känt varandra sedan de var små då de också bodde grannar. Eftersom båda två är ensambarn så har de blivit som systrar, så jag ser Helena som in moster och Sophie som min kusin.
Dom är så härliga, Sophie var en riktig prinsessa när hon var liten, och kaxig som satan. Jag kan fortfarande inte fatta att hon är tonåring nu! Haha, är det så att jag börjar bli gammal? Hur gammal man är så tror jag de flesta fortfarande är 20 i sinnet, förutom min far som oftast är 12.
.JPG)
Lycka för familj och alla vänner
Skönt var det i alla fall att jag hann ta körkort innan jag åkte, tog det för två veckor sen. Men t.o.m jag är rädd för mig själv i trafiken; Jag är extremt virrig som person, mina tankar vandrar oftast iväg, jag hatar logiska lösningar och "samma principer varje gång", samt att jag knappt kan skilja på höger och vänster - vi kan väl säga så att min körskolelärare inte hade mig som favoritelev ;)
Det har också blivit några "Hej då fikor/middagar" bla med familjen Malmberg. Man kan väl kalla dom för mina äldsta vänner, men de är även mina mentorer.
Jag började hos dem när jag var elva år, då de startade showskolan. Jag var super blyg och så nervös att jag trodde jag skulle spy varje gång vi åkte ut till kursen. Men med lite push från mina föräldrar, uppmuntran av dem och mod så övervann jag rädslan, och tacka fan för det!
Ulrika och Peter har verkligen betytt så mycket för mig både när det gäller musiken, men även för mig som person. Och förutom det så är de underbara människor som man mår bra av att umgås med. Ett tack räcker egentligen inte, i så fall är det ett av världens största: TACK! Oändligt många kramar till er!
 | ||
| Ullis och Peter med underbara sonen Mike |
 |
| Sophie |
 |
| Helena |
Dom är så härliga, Sophie var en riktig prinsessa när hon var liten, och kaxig som satan. Jag kan fortfarande inte fatta att hon är tonåring nu! Haha, är det så att jag börjar bli gammal? Hur gammal man är så tror jag de flesta fortfarande är 20 i sinnet, förutom min far som oftast är 12.
.JPG) |
| Min far i Rosa Panter dräkt, Sophie ville låna den, han brukar inte gå omkring i den annars. |
.JPG) |
| Jag med Nelly, vår kära lilla terrier |
.JPG)
Lycka för familj och alla vänner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar